Älskad

I kvällens timma

när mörkret lägger sig

är ditt hjärtas slag

den sång som vaggar mig

älskad

älskad

älskad

En skrota-runt dag

Efter en ganska hektisk tid både hemma och på jobbet kom så äntligen en ledig dag. Jag älskar dessa dagar då jag bara får "skrota runt" här hemma. Sitta länge och äta frukost, sätta igång en tvättmaskin, plocka bort lite torkade blommor från pelargonerna.... Ja ni hör - inga storverk alltså utan bara vanligt småplock. Kravlöst och skönt. Och så mitt i allt kokar jag en tekopp till och kanske skypar med mamma eller fikar med dottern som jobbar i garaget idag. De är dagar som den här som ger balans i livet.

Skön fredag önskar jag dig!

I livets mitt

Ju närmare mitten jag kommer

desto långsammare snurrar allt

Rörelserna blir mindre yviga

och tempot blir lugnare

Det är inte ett avskärmande från livet

men en förflyttning mot det centrala

Härifrån blir livet mer hanterligt

och mindre splittrat

Att söka sig till livets mitt

är att söka kärleken
- det nav allt rör sig kring

Naturgodis

Hösten innebär skördetid. Många är de äppelträd som dignar av äpplen i år. Vi kokar äppelmos, bakar äppelkaka och festar på ugnsäpplen med vaniljsås. En annan tradition är att göra äppelgodis. Eller mer korrekt: torkade äppelringar. Men de är så goda så vi räknar dem som godis :)

Så här gör vi:

Skala och skiva äpplena - vi använder en praktisk äppelsvarv, men det går bra med en vanlig potatisskalare och kniv också. Bäst är att använda fasta äppelsorter. De sorter som är väldigt mjuka och smuliga är det svårt att få hela äppelringar av. 

Placera sedan ut äppelskivorna i en tork och torka dem. Vi har en elektrisk tork som jag tycker är praktisk och där äppelskivorna torkar på ca. 12 timmar. Men det går också att hänga upp dem på ett snöre och torka i torr rumstemperatur, då tar det ca. 3 dygn.

När ringarna är torra läggs de i en burk och avnjutes som de är, eller bryts i bitar och läggs i gröt eller yoghurt. 

Gott och nyttigt!

Allt har sin tid

Den klara höstluften gör att tanken flyger lätt och fritt. Hösten är på ett sätt kravlös. Borta är sommarens alla "måsten", allt man tycker man borde och vill hinna. Hinna njuta, hinna umgås, hinna vara lat. Nu är vardagen här. Man vet vad man ska göra och rutinerna börjar sitta snart igen. Men samtidigt som jag lägger upp veckoschemat för mitt och familjens liv får jag en chans att omvärdera och lägga om kursen. Hur vill jag leva mitt liv? Vad är viktigt? Vart är jag på väg? Ofta har jag konstaterat att jag varit på rätt väg och valt att fortsätta. Ibland har jag stannat upp, gjort omprioriteringar och lagt om kursen något. Att våga avsluta något kan vara svårt, men samtidigt så befriande. Att välja nya vägar är spännande, men också utmanande. Förändringar gör oftast att man ser på saker på ett nytt sätt. Det är lite som att gå upp på ett berg. Där uppe kan man distansera sig bättre till sig själv och sin omgivning. Med distans ser man både det som är bra och det som är mindre bra, vilka vägar som är framkomliga och vilka man ska undvika. Sen när man ger sig in i virrvarret igen är det skönt att ha bilden från berget i sitt huvud, att veta vart man är på väg. Och komma ihåg - att allt har sin tid...

Släpp rädslan

Vad hindrar dig mitt barn?

Vad får dig att tveka så?

Jag ser i din blick

att du längtar att få gå.

Men just som du ska ta steget

så hejdar du dig.

Släpp din rädsla 

- lita på mig.

Jes 41:10

Vetekornet

I mörker och tystnad
bryts mitt skal ner.
Mitt inre får tid att växa,
och att söka sig mot ljuset.
Tid, ljus, vatten och god mylla
ger mognad och rik skörd.

En liten skogspromenad

Jag vann!

Jag har sprungit Rönnviksrundan i kväll, 8,7 km

och jag vann!

...över alla de som satt hemma i soffan 

Av dem som sprang loppet kom jag sist

- men det gör ingenting :-)

En midsommarhälsning

Midsommar är förbi men semestern är här. Vi har det bra. Lever till och från villaliv med allt vad det innebär. Utedass, inget rinnande vatten, ingen tv, ingen dator... alltså alldeles underbart! För en tid i alla fall. Det  vi däremot haft mycket av är tid med varandra, vänner på besök, familjen samlad, bastubad, bastubad och bastubad! Har läst tre (!) böcker, löst korsord, virkat klart en matta, sovit middag, solat, lyssnat på regnet som smattrat mot taket och hört fåglarnas konsert morgon till kväll. Dottern fångade sin första fisk på metspö och jag fångade supermånen på bild. Mannen har återupptagit kampen mot vassen, vilket verkar vara en fridsam och glad kamp. 

Hoppas er sommar är fin, att ni förmår njuta av de små undren i vardagen - för de finns där bara man tittar tillräckligt noga!

Look at the night skies:
    Who do you think made all this?
Who marches this army of stars out each night,
    counts them off, calls each by name
—so magnificent! so powerful!—
    and never overlooks a single one?

Jes. 40:26

Dagens meditation

Andas ut och andas in

Andas ut oro, bekymmer

och allt som tynger 

Andas in kärlek, frid, vänskap

 och allt som är gott

Andas ut och andas in

Jord under naglarna...

...och dammiga fötter.

Det är dagar som den här som gör det mödan värd.

Alla de regniga och mulna dagarna.

De dagar då det blåser isande vindar så man fryser ända in i själen.

Då när man undrar hur någon kommit på idén att bo på de här breddgraderna...

Och så plötsligt värmer solen, knopparna brister,

kroppen värker av allt ovant trädgårdsarbete.

Barfota i gräset och kvällste på trappan.

Ljumma kvällar med magiskt ljus.

Ja, då behöver man inte fundera mer

- då vet man att man bor på världens bästa plats!

Låt vägen välja dig

Du behöver inte alltid välja väg

Låt vägen välja dig

och lita på att även den mörkaste väg
 så småningom leder ut i ljuset

Älska livet!

Ibland älskar jag bara livet! 

Det finns så mycket att vara glad och tacksam för. 

Så mycket vackert och skönt.

Så här på våren kan jag bli riktigt småkär i livet. 

Det är så härligt!

Ha en fin helg mina vänner

njut av livet

- detta är det liv vi får

ta vara på det på bästa sätt!

Kram

Några få blå

Det är inte mängden blommor

som ger glädjen

Det är all den längtan som ligger bakom

Några få blå och våren är äntligen här!

Jag är den jag är

Långsamt börjar det gå upp för mig

jag är den jag är

Jag är en människa 

med alla de begränsningar det innebär

men också med många möjligheter

Om jag är skapt så här

så är det antagligen så här det är tänkt att jag ska vara

Inte för att jag är perfekt

men för att just jag har en plats i en helhet

som jag inte själv kan överblicka

Nu önskar jag bara att jag kan vila i det

att tillåta mig vara den jag är

För jag är den jag är

Tillbaka

Kära vänner! Efter en helt självvald paus är jag tillbaka igen, för en stund i alla fall. Våren är här och det är så härligt att se hur livet återvänder i takt med ljuset. Det som varit kallt och fruset smälter, och sakta men säkert börjar livet spira igen.

Jag fick igår vara med på en inspirationsdag för kvinnor. Först hade jag tänkt hoppa över den på grund av allt för mycket jobb den senaste tiden. Men när en vän ville ha med mig anmälde jag mig i sista stund. Och det ångrar jag inte. Det blev en dag med mycket ljus och värme, som smälte mycket av det som varit fruset i mitt inre. 

Så nyttigt att i en varm gemenskap få påminna sig om vad som är det viktigaste i livet. Att få vara stolt och glad över det man har, att vända jantelagen ryggen och få skratta tillsammans. Jag ska nu fokusera på det som får mig att må bra och ger mig energi. Då kan jag också ha energi att dela med mig av allt det goda jag fått.  

På en gudstjänst idag sjöng min man "Gud är ljus" av Ingemar Olsson och jag vill dela med mig av den texten till dig idag. På återseende!

Molnen kan komma för solen

Men solen lyser ändå

Även om allting är mörkt på natten

Ljusnar det dagen därpå

Ljuset som lyser i världen

Kan aldrig mörkret rå på

Det lyser upp varje steg på färden

Så att man vågar att gå

Gud är ljus

Inget mörker finns i Honom

Gud är ljus

Ljuset vet allting om alla

Det kanske skrämmer en del

Som föredrar att gå kvar i mörkret 

Hellre än avslöjas helt

Men om vi vill vandra i ljuset

Kommer vi närmare varann

Det smälter bort allting stelt och fruset

Det gör gemenskapen sann

Gud är ljus

Inget mörker finns i Honom

Gud är ljus

Om jag bara kunde polska...

...då hade jag kunnat prata lite bättre med den rara kvinna som kom och ringde på vår dörr i dag. Min första reaktion när hon öppnade väskan för att visa de saker hon ville sälja var - "nej tack, jag vill inget ha". Hon sa ok, stängde väskan och började gå. "Vill du ha kaffe eller te" frågade jag plötsligt istället. Hon tackade ja och kom in. Sen fick vi en stund av gemenskap över kaffe och kvarbliven tårta. Jag fick höra om hur svåra förhållandena är i Polen, speciellt den del av Polen som ligger nära Vitryssland. Hög alkoholkonsumtion och hög arbetslöshet. Men jag fick också ta del av påsktraditionerna i den katolska kyrkan som hon redogjorde för med stor iver. Vi talade finska, engelska, svenska och polska, viftade med armarna och ritade på papper. Jag ville ändå ge henne en liten slant och fick då det lilla skrinet på bilden. Hon skrev sitt namn på ett papper så jag skulle komma ihåg det och så lovade hon komma igen en annan gång. Jag vet egentligen ingenting om hennes omständigheter annat än det hon försökte berätta för mig. Men jag mötte en ny människa idag och det var kul. Bara för att jag vågade göra något som jag normalt inte gör. 

Porslinsblomman

Min mormor hade i sitt vardagsrum, eller i "framstugon" som den kallades, en porslinblomma. Den var stor och klättrade på en spalje som fungerade som en rumsavdelare i det stora rummet. Jag minns att jag brukade ligga och titta på de speciella blommorna när jag sov över där på soffan ibland. På sommarnätterna doftade det tungt och sött i rummet när den blommade. Sen flyttade mormor till stan. Men hon tog blomman med sig, i en nedklippt variant. Jag fick ett skott av henne och den blomman har jag kvar. Jag har nu tagit skott av den också så jag har en till planta på gång. Detta är en blomma som passar mig. Hoya carnosa heter den på latin. Den växer vilt i Sydostasien. Den blommar två gånger om året och den trivs med att torka upp mellan vattningarna (därför passar den mig perfekt...) Den vill ha trångt i krukan och behöver alltså inte planteras om så ofta. Den trivs ljust men inte i direkt solljus. Mer om hoya-blommor kan du läsa här. Min har tålmodigt stått med, både perioder av sparsam vård och omsorg, och perioder då den fått sina doser vatten och till och med blivit omplanterad. Det har den blivit nu. Det är ett vårtecken - att plantera om blommorna. De ser så slitna och tagna ut efter årets mörkaste och kallaste period. Men med lite omsorg, ny jord och friskt vatten så rätar de på sig i ljuset och ser pigga ut igen. Och så får jag påminnas om vår fina mommo Ingegärd när jag ser på min porslinsblomma.

Living the dream...

En grå måndag i februari vet jag att jag lever min dröm

Drömmen om att få leva i den kärlek som är oförtjänt - som är nåd

Kärleken som bär, tror, hoppas och uthärdar allt

Där finns jag nu

mmmmmm....

Är beredd att ge mig ut i snö/regn-stormen för en kvällspromenad med en god vän. Under tiden jag väntar bläddrar jag bland sommarbilder och drömmer mig bort till det här.... Snart, snart ligger jag där på bryggan igen och hör vågorna klucka, måsarna skria och känner solen som värmer mig. Något att drömma om en dag som denna!

Återinfört

Ända sedan barnen var små har vi ätit kvällsfika tillsammans. Som en avslutning på dagen, före barnen gick upp, borstade tänderna och gick i säng. Det var något lika naturligt som snö på vintern. Men för en tid sedan så blev det glesare och glesare mellan de gemensamma stunderna. Var och en tog fika när de ville.  Man åt i köket, framför tv eller datorn kanske, ibland tillsammans med någon, ibland ensam. Vet inte hur länge detta har hållit på men härom kvällen efter att vi haft en traditionell gemensam kvällsfika så bestämde jag mig för att NU ska vi återinföra kvällsfikat! Det är en så viktig och mysig stund, att få umgås, sammanfatta dagen och funderar över morgondagens program. Så nu gör vi ett försök att få kvällsfikat återinfört. För de som är hemma. Igår kväll hade vi förmånen att få ha alla barn hemma och då blir det extra mysigt. Det var diskussion kring filosofiska frågor och om världens orättvisor eftersom äldre dottern har filosofiprov idag. Vi pratade om mycket annat mellan himmel och jord och så gick vi sen i säng - nöjda efter något så enkelt som kvällsfika.

På tiden...

Vi har bott i vårt hus nu i drygt 17 år. När vi flyttade in köpte jag fina bomullsspetsgardiner till vårt vardagsrum. De har vi haft sedan dess! Jag har haft ner dem några gånger för tvätt men annars har de hängt med, kan man lugnt säga. Jag har en tid lekt med tanken att byta dem då de börjat gå sönder på sina ställen. Sökt gardiner på nätet och i butiker, funderat på att sy. Men både färdiga gardiner och tyg är ganska dyrt, speciellt när man ska ha så mycket tyg som går åt till våra fyra fönster. När vi var till Stockholm hittade jag gräddvita bomullsgardiner på Indiska - på rea! Köpte åtta längder och åkte hem. Nu är spetsgardinerna utbytta mot skira, vita gardiner som släpper in mycket ljus i våra norrfönster. Om de hänger med lika länge återstår att se. Tar det sjutton år tills de byts ut är jag.... pensionär? 

Tack och hej!

På väg hem från två fina dagar i min andra hemstad. För så känns det. Stockholm var min stad under flera år i mitt liv. Även om de ändrat om en del hittar jag ännu bra där, både till fots och med bil. Nu börjar även barnen få upp ögonen för denna fina stad och frågar om platser och hus - och jag berättar gärna. Känns bra att det ännu sitter i ryggmärgen hur man kör i Slussens vindlande gångar. Men framför allt så roligt att få träffa familjen, bo hos mamma, fika med syrrorna, träffa barndomsvänner och många fler. Och så har vi firat storasyster som nått den aktningsvärda åldern 50!

Nu tar den långa och raka landsvägen oss hem igen. Mannen kör och Norah Jones sjunger vemodigt - passar min sinnesstämning perfekt...

Att bli gammal slår alternativet...

Ibland kan det vara klokt att lyssna på de som levt lite längre och som kan se på livet med lite mer distans och humor. De här 42 (!) punkterna har en 90-årig dam i USA skrivit ner för att dela med sig av vad livet lärt henne. Håller kanske inte med allt, men det mesta! Fick mig många skratt och några tankeställare när jag lästa så jag delar med mig av dem till er:

1. Livet är inte rättvist, men det är ändå gott.

2. När du tvivlar, ta bara nästa lilla steg.

3. Livet är kort - njut av det....

4. Ditt jobb kommer inte att ta hand om dig när du är sjuk. Dina vänner och din familj gör det.

5. Betala din kretidkortsräkning varje månad.

6. Du behöver inte vinna alla argumentationer. Var sann mot dig själv.

7. Gråt med någon. Det är mer helande än att gråta ensam.

8. Pensionssparandet börjar med din första lön.

9. När det gäller choklad är allt motstånd fruktlöst.

10. Försona dig med det förgångna, så det inte förstör ditt liv idag.

11. Det är ok att låta dina barn se dig gråta.

12. Jämför inte ditt liv med någon annans. Du har ingen aning om hur deras livsresa ser ut.

13. Om du är i en relation som måste vara hemlig, då ska du inte vara i den...

14. Ta ett djupt andetag. Det lugnar ner dig.

15. Gör dig av med allt som inte är användbart. Skräp har en förmåga att tynga ner dig på många sätt.

16. Det som inte tar livet av dig gör dig faktiskt starkare.

17. Det är aldrig för sent att bli lycklig. Men det är upp till dig själv, inte någon annan.

18. När det handlar om att jobba för att få det man verkligen älskar, acceptera inte nej som ett svar.

19. Bränn ljusen, använd de fina lakanen, använd de fina underkläderna. Spara inte allt till ett speciellt tillfälle, idag är speciell.

20. Förbered dig till tänderna, flyt sen med strömmen.

21. Var excentrisk nu. Vänta inte på att bli gammal för att få ha lila kläder.

22. Det viktigaste sexorganet är hjärnan

23. Ingen styr över din lycka utom du själv.

24. Rama in alla så kallade katastrofer med orden: "om fem år, kommer det här att ha någon betydelse?"

25. Välj alltid livet.

26. Förlåt men glöm inte.

27. Vad andra tänker om dig har du inget att göra med.

28. Tiden läker nästan allt. Ge tiden tid.

29. Hur bra eller hur dålig en situation än är kommer den alltid att förändras.

30. Ta inte dig själv på så stort allvar, ingen annan gör det...

31. Tro att mirakel kan ske.

32. Analysera inte livet. Gör det bästa av det som är just nu.

33. Att bli gammal slår alternativet - att dö ung.

34. Dina barn har bara en barndom.

35. Det som sist och slutligen har någon betydelse är att du har älskat.

36. Gå ut varje dag. Mirakel väntar överallt.

37. Om vi skulle kasta alla våra problem i en hög och där såg alla andras problem, skulle vi gärna ta våra egna tillbaka.

38. Att vara avundsjuk är slöseri med tiden. Acceptera att du inte har allt vad du behöver.

39. Det bästa ska ännu komma...

40. Hur du än känner dig: stig upp, klä dig och gå ut.

41. Dela med dig!

42. Livet är inte inlindat i ett fint paket, men det är ändå en gåva!

Regina Brett 90 år (Översättningen min egen)

Jag har gått inunder stjärnorna...

En av alla fördelar med att bo på landet är mörkret. Mörkret som gör så att man ser stjärnhimlen. Stod i kväll när vi kom hem och beundrade det stjärnbeströdda himlavalvet. Så mäktigt, vackert och tyst. I all sin storhet så anspråkslöst. Det räcker med en enda lampa som tänds så missar man allt det vackra. Men ändå finns det där. Det är som med så mycket annat här i livet. Man behöver ibland stänga av allt som stör och tar ens uppmärksamhet för att upptäcka det som gör livet vackert. Det vackra i livet finns där - anspråkslöst men mäktigt och storslaget, bara väntande på att vi ska upptäcka det och förundras.

Nytt år - nya möjligheter!

Hade igår en liten andakt i slutet på vår julfest. Som alltid tog det en stund innan jag hittade de rätta orden att läsa. Det händer att jag drar till med något snabbt när jag ska tala, men för det mesta föregås mitt talande - kort eller långt - av en del vånda. Att hitta just de där orden som jag vill säga. Har oftast en tanke om vad det ska handla om men det är inte så lätt att hitta det. Men igår gick jag till slut tillbaka till en liten bok som många gånger visat sig ha just det jag behöver: Moder Teresas Hjärtats Frid. En liten bok med stort innehåll. På barnhemmet i Calcutta finns texten på en skylt. Jag valde att stuva om lite i texten men alla orden är från den boken. På begäran kommer den nu här - som en påminnelse för mig, och kanske dig, inför det nya året.

Ta tid att tänka - det är källan till kraft

Ta tid att be - det är den största kraften på jorden

Ta tid att skratta - det är själens musik

Ta tid att leka - det är hemligheten bakom evig ungdom

Ta tid att älska och älskas - det är en förmån från Gud

Ta tid att ge - dagen är för kort för att vi ska vara själviska

Ta tid att läsa - det är källan till vishet

Ta tid att vara vänlig - det är vägen till lycka

Ta tid att arbeta - det är priset för framsteg

Ta tid att vara barmhärtig - det är nyckeln till himlen

Ett välsignat nytt år önskar jag dig!

Blå timmen igår - den finaste stunden på dagen!